De flesta som läser det här är under 13 år. Det betyder att ni kommer behöva börja högstadiet.

Nya lärare, nya kompisar, nya standards. Och om jag ska vara helt ärlig är det svårt att inte vara nervös – eller kanske till och med rädd.

Så är det för mig med. Det är jobbigt att göra något som man inte vet något om. Men igår kom jag och tänka på när mina föräldrar skiljde sig. Jag var 3 år, och förstod vad det innebar. Men jag kunde inte göra något åt det, precis som mina femton år äldre syskon inte heller kunde det.

Alltså: Är det något jag har lärt mig, så är det att ibland måste du göra saker som du inte vill. Bara göra det, oavsett hur jobbigt det är.

Med det sagt har jag börjat högstadiet nu i höst. Precis som du säkert börjat någon annan årskurs. Vi vet inte hur det kommer bli under hösten, inte om våra kompisar fortfarande är våra kompisar. Om våra lärare kommer vara lika snälla, ha samma krav.

Men det vi vet alldeles säkert är att vi båda gick upp aaaalldeles för tidigt den där första skoldagen. Vi åt frukost oavsett om vi var hungriga eller inte, vi tog på oss någonting som känns helt fab. Sedan traskade vi till den där skolan, hälsade på våra kompisar, skakade hand med vår lärare. Och nu hoppas vi att skolarbetet inte kommer bli svårare än det var förra året, även fast vi vet att det kommer bli det.

Vi båda gick till skolan den dagen. Oavsett hur nervösa vi var. För att vi måste – och för att vi vet att det kommer bli bra!

//Katja